Av nyfikenhet, längan och ensamhet ringde jag henne för några dagar sen. Jag vet inte i grund och botten egentligen inte vad jag ville med det, höra hennes röst och försöka ta mig tillbaks till det gångna, må lite bättre av och höra henne.

Efter att jag lagt på, med hjärtat bultande och mitt sinne upp och ner vänt, kände jag en vemodhet. En väntad besvikelse som nu, faktiskt var ett faktum. Jag hade insett att det var över. Att det var slut nu. Den Elise jag älskade... fanns inte där mer, för den tiden har haft sin gång och är nu förbi.

Jag vill inte höra av mig till henne, jag upplever henne som en annan jag inte känner längre men trots det går jag otaliga gånger in på hennes bilddagbok för att se om hon lagt upp någon bild. Varför? Det vet ja inte själv... för jag vill ju inte må dåligt av att försöka gå tillbaks. Att för en liten stund, försöka, leva i det förflutna.

Jag måste fatta att jag ska gå vidare, ta steget bort från detta. Men ja har så svårt för det, ja är fast i det som varit. Kan det vara så att det som behövs är en "explosion", jag menar någonting som får iväg mig, får mig att glömma allt som om det vore lite "piss in the ocean" vilket(!) det egentligen ÄR. Dock är jag för blind att se det i just dessa situationer.

Hoppas den här vemodheten utvecklar sig som så att jag får ett fast grepp om situationen och slutar att halka ner gång på gång.    

Out!

Var ett tag nu sen ja skrev här... Det har gått ganska bra nu ett tag, kännts bra. Men ibland har ja bara inte orkat skriva och nu har ja sjunkit riktigt rejält, bara velat lägga mig ner och bokstavligt talat dö, det låter hemskt och ja tror inte jag menar det. Det vore elakt mot alla som tycker om mig.

Massa minnen har börjat komma upp i min skalle nu, "reflektioner av det goda", och på något konstigt vänster så mår jag bra av o glömma min omvärd och bara tänka att nu är då. När jag var lycklig, till skillnad från nu när varje jävla kväll är en plåga! Jag börjar nästan tappa musiken nu också, gnistan försvinner för att mitt sinne ligger så lågt och mörkt. Det suger riktigt hårt. Det här är det värsta jag vart med om, hjälp mig. Stor, varaktig kram sökes! 20 kr!

Veckan har haft sin gång och den har vart helt okej vill jag påstå! Bandet gjorde en spelning i Värnamo på nåt lamt ställe som knappt hade publik men ey(!), vi gjorde endå bra ifrån oss på scen. Plus att David sprang in i keyboardet efter en indiandans han fick för sig att utföra mitt på scen. Så där har man något att berätta i senare dagar!

Vi fick dessutom 2 gig till denna veckan, en på närradion och en i Eksjö nånstans så det är ju ganska så "pretty naajs"! Bara att tuta o köra!

Svårt o finna en riktig mening fortfarande, det kommer liksom i perioder. När man hänger med polare så är det liksom inga problem men så fort rastlösheten ringer på dörren så kommer det igen och man blir helt nere och deppig. Fast och andra sidan så kan ja inte sitta här i mitt svarta rum och deppa, det hänger ju på mig? Eller hur? Men ibland, eller ganska ofta rättare sagt, så vore det så sjukt underbart om någon frågade hur läget var o bara kramade om mig hårt o länge. En kram, känner jag, skulle göra så sjukt mycket. En sådan som verkligen värmer och omfamnar inte bara en själv fysiskt men en som omfamnar hela hjärtat och själen. Den där som utan ord säger; "det kommer gå bra, det kommer lösa sig och jag kommer finnas här bakom dig o ta emot dig om du snubblar på vägen".

 Okej, ja erkänner! Allt det där som nyss nämndes sker ju faktiskt, men som jag menar det så vill jag känna av det konstant. Jag har underbara vänner som backar upp mig och som jag bara kan ringa till så fort det är något men pågrund av min egen moral och värdighet kan jag ju logiskt sett inte telefonterroisera dem hela tiden eller gå till dem och rabbla upp mina problem så fort det är något eftersom att jag då skulle ses som en börda mer än en vän.

Aja, life goes on. Nästa mål blir nästa gig om en vecka typ. Nåt att se fram emot :).

Vårkänsla! Ja, jag vet att det trots allt fortfarande bara är mars men den positiva kicken man får av lite ljus och fågelkvitter i sin tillvaro gör faktiskt ganska mycket!

Trots detta har det vart en ganska dyster dag, har tänkt aningen för mycket... tankarna finner ingen ro och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med dem. Dock tror jag att jag funnit mina svar på det jag egentligen vill veta, det som nu återstår är att sätta svaren i praktiken och se hur det går.

 Med framgång hoppas jag!

Fick en film från vår senaste spelning idag dessutom så har redigerat det lite med jämna mellanrum så den finns nu uppe på nätet för dem som vill se o höra!

Jag är stolt över bandet jag spelar i. Det är väl en ganska viktig faktor i och för sig, att man känner ett åstakommande över sitt egna skapande, sitt samspel och utförda handlingar tillsammans med övriga medlemmar av gruppen som är men ville bara poängtera det! Det är bra folk, bra musik och bra grunder för en värdig målsättning överhuvudtaget. Känns som att vi är väldigt tajta, bryr oss om varann och är alla goda vänner, utan några direkta egon, förutom mitt egna antar jag (*host*).

Det är min främsta källa till välmående tror jag... alltså inte mitt ego ( fast dock sant att man måste tycka om sig själv, fast i andra ord: vara trygg med den man är, fast det är en annan historia) men just bandet. Man träffar människorna och spelar vår musik som VI skapat tillsammans. Just den där "vi-känslan", tror jag det är som får mig att må bra eftersom att man då inte är ensam och övergiven.

Någon sa till mig att den bästa medicinen mot i princip det mesta, medicinskt som mentalt, är att vara delaktig i ett sociat sammanhang, att känna sig fri och trygg när man uttrycker sig samt få en respons på det man vill delge andra får en att må bättre, som människa. "Det mesta sitter ju i huvudet", som man säger!

Det gäller bara att tänka rätt för med tanken, klarar vi allt! Det gäller att vara stark! 

Jag, Fredrik Lennartsson, har denna dag (eller ska vi säga kväll? Natt, kanske till och med? Hur som helst!) bestämt mig för att skriva och hålla mig aktiv med en blogg på grund av många tankar, positiva respektive negativa, som jag känner borde få kunna uttrycka sig här, "on this spot"!

Veckan som börjar om ungefär en timme verkar bli soft. Chill fram till onsdag då "Crashed 'n' Refined" (bandet) drar till Värnamo för ett gig vilket i sig verkar bli pretty fuckin' awsome. Sen resten av veckan verkar bli lugn. Kanske ska börja att skriva lite nytt material för bandet oså, på tal om det under dagens rep... Så förmodligen lär det bli så!

Over 'n' out!